FRIHANDEL, SAMARBETE I LATINAMERIKA

Hur ska de fattiga länderna i Latinamerika lösa sina problem?
- De måste lösa dem själva hävdade DN:s ledarsida för något år sedan
- Vi måste infiltrera dem och destabilisera korrupta regimer och diktaturer hävdade nyligen ledarskribent på Expressen nyligen

Vem har rätt? Eller ligger det något i båda synsätten?

Med reservation för att det det finns tyranner som knappast saknas av någon (Idi Amin, Adolf Hitler, Pol Pot, Saddam Hussein) och som avsatts genom militära interventioner utifrån lägger jag trots allt min röst huvudsakligen på DN:s ledarsida. Ja, i direkt polemik med Expressen skulle jag vilja hävda att vår primära uppgift borde vara att STABILISERA flertalet regimer i tredje världen, inte motsatsen. Låt mig förklara.

Att styras av en korrupt regim är ett ofattbart helvete. På www.coha.org kan man läsa en intervju med en lokal korruptionsbekämpare i en kolombiansk storstad. Organisationen organiserar korruptionsturer med buss för intresserade besökare. Man kan få se broar som rasat samman sedan uppdragen gått till inkompetenta vänner och bekanta till politikerna, man kan få se de enda asfalterade vägarna i fattiga barrios (märkligt nog bara på gator där ledande politiker har släktingar eller chaufförer) o.s.v. Över hälften av budgeten förskingras av politikerna som "förtrycker vårt folk", domstolsväsendet är korrumperat och i direkt maskopi med korruptionspolitikerna och ingår i deras klientelistiska nätverk (klientelism=raffinerat system av tjänster och gentjänster som syftar till att gynna redan privelegierade eliter, för konkreta exempel se t ex Stefan Jonssons ypperliga artikel om sophanteringen i Mexiko i DN Kultur 12/7).

Om vi, som Expressen föreslår, ska destabilisera korrupta regimer borde Kolombia hamna högt på prioritetslistan. Problemet är bara att Kolombia redan är så instabilt som man någonsin kan begära. Korruptionen orsakade en upprorsrörelse som syftade till att störta regimen för flera decennier sedan och det har resulterat i ett blodigt inbördeskrig som pågått i flera decennier. Gårdagens självutnämnda frihetshjältar är dagens knarkhandlare och kidnappare/terrorister (enligt människorättsorganisationer står vänstergerillorna FARC och ELN för ca 20% av brotten mot mänskliga rättigheter i landet).

Kuba som länge hoppades på våldsamma revolutioner i Latinamerika har tvingats ge upp allt i den vägen. Kolombianska diplomater har berömt Kuba för dess ansträngningar att mäkla fred i landet och för att avhoppade ELN-gerillasoldater efter en överenskommelse med Kolombias regering fått en fristad på Kuba.

Att leva i en korruptokrati är ett helvete, att leva i ett land där det råder inbördeskrig är sju resor värre (fråga befolkningen i Liberia).

Ändå: Vilken rätt har vi att gradera människors lidande. En bekant till mig i Honduras hade sparat sina pensionspengar (ca 80 000) i ett kooperativ. Alla pengarna förskingrades av två medlemmar i landets rika elit. En medlem i kooperativet begick självmord sedan det visat sig omöjligt att göra något åt dessa högt uppsatta skurkar i kostym. En organisation i Honduras som avslöjat 500 fall av korruption klagade nyligen över att samtliga fall negligerats av landets rättsväsende. Visst måste korruptionen bekämpas på något sätt...

De fattiga länderna måste göra det själva, säger DN. Visst. Men nog skulle t ex EU kunna vara med på ett hörn och stödja regimer som vill göra något åt sina korruptionsproblem. De finns faktiskt. I Nicaragua har president Bolanos sett till att sätta sin föregångare Arnoldo Aleman i fängelse. Aleman förskingrade över 100 miljoner dollar under sin tid vid makten. Det är lika mycket som hela landets hälvsovårdsbudget för ett år. Bolanos har låtit bygga ett särskilt lyxfängelse för Aleman och andra korrupta medlemmar av den rika eliten. Man räknar med att det snabbt kommer att bli fullt. Kanske kunde EU bygga liknande lyxfängelse i Kolombia där president Uribe uppger sig vara en svuren fiende till korruptionen eller i Brasilien där president Lula da Silva säger att "man aldrig får bli en del av etablissemanget"??!

Men mer än något annat måste EU, om man ska kunna ge kampen mot korruptionen hjälp på traven, tänka långsiktigt och sporra fattiga länder att prioritera utbildningssatsningar framför allt annat. Om Fidel Castro enligt Pierre Schori (citerad av DN:s ledarsida) klarar av att "renässansfurste" och enligt GP:s aktade utrikeskrönikör Lars Borgström dessutom en otidsenlig figur, så borde väl EU kunna klara av att tänka ännu långsiktigare: Först driver man igenom massiva utbildningssatsningar i Latinamerika som gör att folken genomskådar korrupta ledare som Arnoldo Aleman och kräver aktiva insatser mot korruptionen, sedan när demokratin i Latinamerika för första gången fått ett verkligt innehåll, kommer kubaner som jämför sitt eget system med demokratierna i övriga Latinamerika att kräva demokratiska reformer även hemmavid... Och kubanerna blir av med en regim som enligt Liberala Ungdomsförbundet med flera är alldeles förfärligt förtryckande.

Det rör på sig redan nu i Latinamerika och allt tyder på att man börjar komma under fund med att man, som DN föreslkår, måste lösa sina problem själva:

1. Venezuela har begärt intråde i frihandelsorganisationenMercosur. Regeringen Chavez ser friahandel i Latinamerika som ett sätt att bygga interna marknader och få fart på tillväxten (jämför tigerekonomierna i Sydostasien). Dessutom erbjuder ett latinamerikanskt friahandelsområde jämförbart med utvecklingen av EU efter 2:a världskriget ett livaktigt alternativ till USA:s propåer om annektering med hjälp av FTAA vilket skulle krossa 1000-tals latinamerikanska småföretag och lämna över den ekonomiska och politiska kontrollen över länderna till diverse multijättar (jämför utvecklingen i FTAA-medlemmen Mexiko). För utförligare analys se www.rprogreso.com.

2. Venezuela importerar 300 000 ton socker varje år fastän man kan procucera socker själv men saknar raffinaderier. Därför tar man nu över två nedlagda raffinaderier från Kuba (som kraftigt skurit ned produktionen med anledning av kraftigt sjunkande världsmarknadspriser) och dessa ska moderniseras med hjälp av medel från Brasilien (källa: www.rprogreso.com, en Miamikubansk webbtidning). Se där vad man kan vinna på ekonomiskt samarbete.

3. I samarbete med Kuba lanserar nu Venezuelas regering "Robinson-planen", en satsning på alfabetisering av 100 000-tals venezuelaner i fattiga och avlägsna områden på landsbygden och i städernas fattiga barrios. Kuba bidrar gratis med läsmaterial, 50 000 TV-apparater och stöd för genomförandet med hjälp av kubanska lässpecialister. Programmet är väl utprövat, effektivt och garanterat apolitiskt till sitt innehåll (våra rabiata vänner inom Libera ungdomsförbundet får väl åka till ort och ställel för att kolla upp den saken. Och varför inte starta lite fria bibliotek på Venezuelas landsbygd där statliga bibliotek - till skillnad från på Kuba - helt saknas?!). Kära ultraliberaler: Bör EU stödja en spridning av detta projekt till övriga Latinamerika? Om inte: Vad är i så fall ert alternativ? Är det troligt att korrupta eliter ska kunna pressas tillbaka utan att befolkningarna blir läskunniga? (jämför nämnde Arnoldo Alemans valkampanj där han åkte runt och delade ut majsbullar till de fattiga i utbyte mot deras röster samtidigt som han lovade dem att ingen som fått jord i sandinsiternas jordreform skulle få den beslagtagen - och sedan åkte han till Miami och låvade exilnicaraguanerna där att alla skulle få tillbaka sina jätteligka jordegendomar om de bara röstade på honom)

4. Det finns högtflygande planer på ett gemesnamt latinamerikanskt oljekonsortium med PDVSA (Venezuela), PETROBRAS (Brasilien), PETROECUADOR (Ecuador) och CUPET (Kuba).

5. Antalet kubanska läkare i Venezuela är nu 400. De arbetar i eländiga områden på landsbygden och i städernas slumområden där bara 27 av landets egna läkare ville arbeta. Inom kort kommer ytterligare 600 kubanska läkare att anlända till Venezuela. På www.rprogreso.com kan vi läsa om den fattiga Barrion La Charneca i Caracas. Där var kriminaliteten så hög att polisen inte vågade sätta sin fot där tidigare. Nu har brottslingarna, "malandros", engagerat sig som livvakter åt de kubanska läkarna... I Honduras och Guatemala har de kubanska läkarna mer än halverat spädbarnsdödligheten. Vissa EU-länder (ej Sverige dock) är med på ett hörn och betalar en del av kubanerans löner i Honduras och Haiti bl.a.. Dessutom låser 1000-tals latinamerikaner helt gratis till läkare vid Latinamerikanska läkarhögskolan. De har förbundit sig att arbeta minst i 5 år i eftersatta områden i sina hemländer.

BJÖRN BLOMBERG (augusti 2003)
Medlem i Svensk-kubanska föreningen
PS. Högerpolitiker i Chile försöker nu nominera Oswaldo Paya för Nobels fredspris. Paya är kristdemokrat och framstående kubansk dissident. Han skickade ett gratulationstelegram till Venezuelas tvådagarsdiktator Pedro Carmona Estanga som kom till makten i en blodig militärkupp i april i fjol. Den nya regimen lät snabbt avrätta 70 av sina politiska meniongsmotståndare, direktsände våldsamma husundersökningar av demokratiska politikers hem i privata TV-kanaler, avskaffade helt landets konstitution som beslutats i en folkomröstning m.m. Oswaldo Paya fick nyligen Sacharow-priset av EU. Man frågar sig om Sacharow verkligen drömde om fascistiska militärdiktaturer som mördar i snitt 35 politiska motståndare per dag som en lösning på de fattiga ländernas problem?

PS 2: Frisinne och yttandefrihet är värdefulla saker, så som en extra service för dem som inte låtit sig övertygas av ovanstående bifogar jag också ett mejl från Liberala Ungdomsförbundet om en demonstration för demokrati på Kuba:

From: "Erik Jennische"
Sent: Tuesday, July 22, 2003 1:31 PM
Subject: Manifestation för demo på Kuba

> Manifestation för demokrati på Kuba

> > Plats: Drottninggatan nära Sergelstorg i Stockholm
> Tid: lördag 26 juli kl 11.30

> > Den 26 juli 2003 är det 50 år sedan Fidel Castro attackerade militärbasen > Moncada på östra Kuba, vilket blev startskottet på inbördeskriget som > ledde till att kommunisterna tog makten några år senare.

> > 2003 sitter Fidel Castro fortfarande kvar vid makten och fler journalister > och människorärttsaktivister har dömts till långa fängelsestraff än på > mycket länge. Barnböcker av Astrid Lindgren klassas som > kontrarevolutionära och beslagtas, och fria bibliotekarier kastas i > fängelse. >

> För att fira förtrycket kommer Svensk-kubanska föreningen att ställa till > med "kubansk" kulturdag på Sergels torg lördagen 26/7.

> > Men de kommer inte att vara ensamma. Medlemmar ur olika organisationer som > alla kämpar för demokrati på Kuba kommer att finnas på plats för att > informera förbipasserande om att bakom den glada dansen, de färgglada > kläderna och de leende arrangörerna döljer sig ett kryperi för en > avskyvärd diktator med demokratins och medborgarnas blod på sina händer. >

> Kom du också och tyck till om Castros knähundar och visa att du tycker att > även kubaner är värda demokrati och mänskliga rättigheter. Vi träffas på > Drottningggatan strax ovanför plattan 26/7 kl. 11.30