Sjukvårdsmissionärer

Free Web Hosting Provider - Web Hosting - E-commerce - High Speed Internet - Free Web Page

Castros sjukvårdsmissionärer gör en insats i Honduras

TEGUCIGALPA, Honduras. Kanske ändå att Fidel Castro, mannen bakom fyra och ett halvt decennier av motbjudande kubansk ekonomisk politik, förstår sig på marknadsekonomin. Det skulle kunna förklara varför den kubanske diktatorn lyckats behålla omkring 350 kubanska läkare här i landet sedan 1998 trots att president Ricardo Maduro protesterat mot Kubas hantering av de mänskliga rättigheterna.

De kubanska läkarna tycks redan ha lyckats finputsa bilden av Kuba och få landet att framstå som en snällare, mjukare sorts diktatur och göra det politiskt dyrare för Maduro att stödja öns dissidenter. Mer bekymmersamt är möjligheterna till mjuk indoktrinering, att försöka bereda en jordmån bland de fattiga på landsbygden, så att de är beredda när det rätta tillfället kommer såsom skett i Venezuela nyligen.

Det kubanska läkarprogrammet introducerades i Honduras när orkanen Mitch ödelade landet i november 1998. Med över 50% av landets befolkning på landsbygden och med över en och en halv miljon människor utan tillgång till sjukvård, så fanns det en marknad för Castros läkare även innan orkanen ödelade landet.

Men orkanen skapade en känsla av att det fanns ett omedelbart behov av hjälp och dåvarande presidenten Carlos Flores skrev på ett bilateralt avtal om att släppa in läkarna.

Lite senare, efter att Hugo Chavez blivit president i Venezuela 1999, påbörjades ett liknande program i det landet och idag arbetar 14.000 läkare, 3.000 tandläkare och 1.500 ögonspecialister i fattiga områden i Venezuela. Det finns rapporter om att venezuelanska läkare fördömer sina kubanska kollegors kompetens men för de fattiga som har ringa tillgång till sjukvård kan tänkas anse att kvaliteten på sjukvårdenär mindre viktig än det faktum att någon räcker ut en hjälpande hand.

Genom att stödja de mest utsatta uppges det att de kubanska läkarna i Venezuela skapat en viss tolerans bland de fattiga för den ökande kubanska närvaron i landet och för Kubas växande roll i Venezuelas interna angelägenheter.

Varför stanna vid Venezuela? Revolutionen lovar ju "socialism eller döden" åt hela världen. Nu sprider Fidels läkare ut sej över allt i regionen där en brist på läkare gör dem välkomna.

Honduras är en sådan marknad. Des årliga BNP på 711 dollar per invånare gör det till ett av de fattigaste länderna i Latinamerika. Ändå beslöt i mitten på 90-talet den honduranska kongressen att minimilönen för en statligt anställd läkare skulle vara 1.500 dollar per månad. Specialister tjänar nästan 2.500 dollar. I slutet av 90talet indexerades dessutom läkarlönerna så att de skulle följa den allmänna minimilönen i landet och på så sätt steg lönekostnaderna ytterligare. Flertalet offentliganställda läkare arbetar dessutom bara sex timmar per dag eftersom de dessutom arbetar inom den privata sektorn.

Genom att sätta lönerna så högt levererade Honduras' läkare dubbel skada för landet. Dels orsakade man att regeringen har möjlighet att anställa alldeles för få läkare, dels orsakade man att ungefär hälften av alla Honduras läkare får gå arbetslösa.

Så kommer då Kuba in i bilden med dess överskott på läkare, dess desperata behov av hårdvaluta och expansionistiska politiska agenda. Kan man tänka sej nåt bättre sätt att fylla den honduranska bristen på sjukvård än med billiga kubanska läkare? Den bilaterala överenskommelsen efter orkanen öppnade dörren för kubanska läkare och deras lön fastställdes till 300 dollar per månad. De kubanska läkarna är än mer värdefulla eftersom de är villiga att arbeta på landsbygden där honduranska läkare vägrar att praktisera.

Kuba upptäckte också en annan marknad: att träna nya läkare till rekordlåga priser. Som en del av samma överenskommelse studerar nu omkring 600 honduraner medicin på Kuba. Den kubanska regeringen betalar Kuba mellan 300 och 400 dollar per student och år. I år kommer den första kullen läkare att återvända till Honduras.

En tjänsteman här noterar att en del honduranska specialister som arbetat med kubaner klagar över att de kubanska specialisterna saknar viss träning som krävs i Honduras. Intressant nog måste inte kubaner som kommer hit genomgå några examinationer som försäkrar om att de möter honduransk standard.

Men samme tjänsteman framhöll för mej att befolkningarna i de berörda områdena verkar vara nöjda med kubanerna.

Fidel har redan fått en snygg gengåva för sin "goodwill". Det framkom när president Madura år 2004 stödde en resolution i FN:s kommission för mänskliga rättigheter som krävde att Kuba skulle öppna sina dörrar för övervakare av de mänskliga rättigheterna.

Kubas hårda hantering av fredliga politiska dissidenter, inkluderande isolering i hemska straffceller, föreslår att Maduros drag var ett rutinmässigt uttryck av solidaritet med de förtryckta från ett civiliserat folk. Men det visade sig vara ett utomordentlig modigt tilltag eftersom Maduro möttes av en veritabel storm av protester mot det. Som en tjänsteman uttryckte det spelade de kubanska läkarnas insatser en viktig roll för de omfattande protesterna.

Respekt från UNHCR, mer vänlig behandling från OAS och att sprida den revolutionära drömmen, det är målsättningar för läkarprogrammet. Så det goda läkarna gör måste ställas mot en tyrannisk regims avsikter.Men se det nu som honduranerna skulle kunna tänkas göra det. I ett turbulent Latinamerika där en hel del stater ger efter för populistisk demagogik har Maduro stått emot sådana tendenser. Han har slagit till mot banditgäng som kidnappar folk, avreglerat telecomindustrin, introducerat nya skydd för den privata äganderätten och fört in Honduras i den Centralamerikanska Frihandelsöverenskommelsen.

Men Honduras betalar ett högt pris för sitt deltagande i USA:s krig mot drogerna. USA kräver att regeringen ska bekämpa våld och organiserad brottslighet, korruptionen inom de bräckliga institutionerna och använda minimala resurser till en absurd kamp mot smutsigt rika narkotikahajar. Samtidigt erbjuder den vänlige Fidel billig sjukvård. USA-politiker bör betänka det.