The Capital Times
Madison, Wisconsin
1 november 1999
Två kubanska läkare på besök i USA
Under deras hektiska men stimulerande besök i Madison, USA, som varade i drygt två veckor, ansträngde sig de kubanska barnläkarna Odila Quiros Viqueira och Yamina Rivero Fernandes till det yttersta för att inte säga något som skulle kunna förolämpa någon.
När de t ex fick frågan vad de tycker om USA:s hälsovårdssystem - och det faktum att det finns 44 miljoner amerikaner som inte har någon sjukvårdsförsäkring - svarade de båda damerna mycket diplomatiskt att även om "det är oturligt för ett land som är så rikt", så visste de inte tillräckligt mycket om omständigheterna för att kunna yttra sig med säkerhet om problemet.
De försökte till och med le medan de drack av kaffet som de blev bjudna på i tid och otid - fastän de både bekände med ett leende förra veckan att USA-kaffe är det "det värsta de nånsin druckit. Alldeles för svagt!"
Men vid de få tillfällen som de tillfrågades om konsekvenserna av USA:s 38-åriga handelsembargo mot Kuba, kunde de båda kvinnorna som återvände till Kuba i söndags inte hålla tillbaka sin vrede.
Någonting så omoraliskt, så orättvist, är dömt att misslyckas, sa Fernandes, en robust 34-åring, som gifte sig tidigare i år.
"De system som vi har lyckats utveckla trots embargot - inte bara när det gäller hälsovård utan också inom utbildning och idrott - har vunnit världens sympati och embargot kommer snart att vara historia."
Och den 47-åriga Viqueira tillade: "Det är en förlegad politik. Alla vet att det är så. Embargot kommer att försvinna snart. Det måste försvinna snart."
De båda kvinnorna praktiserar i Camaguey, en blomstrande stat med 290 000 invånare i centrala Kuba och deras besök har sponsrats av Sällskapet för vänorterna Madison-Camaguey.
De sade att det inte råder någon tvivel om att embargot har haft en omvänd effekt på Kubas ekonomiska struktur.
Men embargot har inte lyckats bringa Fidel Castros socialistiska regering på fall så som ursprungligen var avsikten. I själva verket har det, hävdade de, bara ökad det kubanska folkets beslutsamhet.
Och sade de, det finns inget bättre exempel på det än det kubanska hälsovårdssystemet som trots de uppenbara ekonomiska begränsningarna vilka orsaker en brist på högteknologisk medicinsk utrustning har utvecklats till en internationell förebild.
Det är inte bara så att alla medborgare har tillgång till heltäckande sjukvård genom näraliggande grannskapskliniker och sjukhus, alla beslut rörande patienten fattas av medicinskt utbildad personal - inte av försäkringsbolag eller bean counters som de ibland kallas i USA.
Not only do all citizens receive complete medical care at neighborhood clinics scattered throughout the country, but all health care decisions are made by medical professionals -- not insurance companies or so-called bean counters, as is sometimes the case in the United States.
Än mer imponerande: Det går en läkare på 400 invånare i Kuba jämfört med en på 2000 invånare i USA. Dessutom finns det ett större sjukhus i alla Kubas 14 provinser, framhöll de, och i varje provins finns också flera specialsjukhus. Vidare har alla grannskapskliniker särskild utrustning för att ta hand om gravida kvinnor.
Det bidrar till att förklara varför Kubas spädbarnsdödlighet är 7,1 per 1000 födslar jämfört med 17 per 1000 födslar i USA. Kubas spädbarnsdödlighet tillhör världens lägsta hävdade kvinnorna. (I Karibien som helhet är andelen 33 per 1000 födslar.)
Viqueira har lagt märke till att utlänningar ofta frågar: "Hur kan kubanska läkare åstadkomma så mycket med så lite?" Svaret är, sade hon, väldigt enkelt. "Vi är väldigt väl organiserade och vi arbetar mycket, mycket hårt."
Men inte desto mindre gjorde de båda kvinnorna klart att embargot gjort livet på Kuba besvärligare.
För att bara ta ett exempel, hävdade Viqueira att Kuba under senare år vidtagit en ambitiös kampanj för att vaccinera landets 11 miljoner invånare mot haemophilus influenza, som orsakas av en bakterie som kan resultera i mental efterblivenhet och blindhet och som kan vara livshotande för mindre barn.
Om det inte vore för embargot skulle Kuba ha kunnat köpa vaccin och sprutor från USA. (Miami, framhöö hon, är bara en 90-minuters flygtur från Havanna). I stället var man tvungen att lägga ut 2,5 miljoner dollar - fem gånger så mycket som det skulle ha kostat i USA - på att skeppa sprutor från Kina och på att köpa vacciner från Italien.
Kvinnorna, som också tillbringade en vecka i Washington D.C. och som presenterades för president Bill Clinton var ense om att deras besök innehållit tre höjdpunkter: Att få lära sig om och se den högteknologiska utrustning som amerikanska läkare har tillgång till, den väldiga värmen och vitaliteten hos invånarna i Madison och den förbluffande naturskönheten på Madison-halvön.
"Vi har inga sjöar i Kuba," berättade Viqueira. "Er stad är annorlunda jämfört med allt annat som vi har sett."
I själva verket fanns det också en fjärde höjdpunkt medgav de båda kvinnorna och brast ut i ett generat skratt:
"Glasscoupeerna hos Michael's!" förklarade Fernandez.
(c) 1999 The Capital Times
Tillbaka till förstasidan