Samarbetsprojekt Kuba-Japan vaccinerar 800 000 haitiska barn mot de vanligaste barnsjukdomarna

Jag har särskilt fäst mig vid hennes beskrivning av Kubas bemödanden att hjälpa desperat fattiga människor på Haiti, något som också uppmärksammades av fredspristagaren Jimmy Carter i hans rapport från Kubabesöket i maj 2002.

Jiménez skriver att Kuba med finansiellt stöd av Japans regering och den Panamerikanska hälsoorganisationen (PAHO) satt igång en vaccineringskampanj för 800 000 barn i Haiti. Vaccineringarna erbjuder skydd mot 6 av de vanligaste barnsjukdomarna. I två departement i södra Haiti genomförs ett projekt för inköp av mediciner och förbrukningsmaterial och för fortbildning av inhemsk sjukvårdspersonal under ledning av kubanska specialister. Det rör sig om ett samarbetsprojekt mellan Kuba, Frankrike och Haiti där Frankrike bidrar med 400 000 US-dollar.

I Honduras har Kuba ungefär 200 läkare, som behandlat 1,2 miljoner människor efter orkanen Mitch. Man har också lyckats minska spädbarnsdödligheten kraftig i de provinser där man arbetar (samma sak gäller för de kubanska läkarna i Guatemala. I de departement där kubanerna är verksamma har spädbarnsdödligheten minskat från 40 per tusen till 18,5 per tusen). En intressant detalj som Jiménez omnämner är att kubanska tekniker i Honduras reparerat sjukvårdsutrustning och på det sättet sparat 371 266 US dollar åt den honduranska staten. Kuba har 700 000 universitetsutbildade - en högre andel av befolkningen än något annat land i Latinamerika. Tänk om svenska SIDA kunde inleda ett samarbete med Kuba på samma sätt som motsvarande biståndsorgan i Japan, Tyskland och Frankrike! Då kunde mycket uträttas till små kostnader. En honduransk läkare i t ex Honduras har en månadslön på ca 100 dollar - något lägre än en svensk läkare eller biståndsarbetare.

Ytterligare en vaccinationskampanj i samarbete mellan Kuba, Frankrike och Japan planeras enligt Jiménez. Syftet är att uppnå en immunitet på 95 % i detta fattiga land.

Jiménez omnämner också att den tyska regeringen bidrar med 500 000 DM för att finansiera de kubanska läkarnas arbete i Niger och med lika mycket för att finansiera de kubanska läkarnas arbete i Honduras.

Att fattiga på landsbygden saknar tillgång till sjukvård är ett vanligt problem i tredje världen. Man kan fråga sig om inte läkare som väljer att arbeta på landsbygden borde erbjudas särskilda förmåner såsom fri bostad (de kubanska läkarna har ofta det i andra länder). Detta föra att kompensera avsaknaden av tillgång till stadslivets många bekvämligheter - och att det heller inte finns möjlighet att skaffa extrainkomster på privatpraktiker vid sidan av den statliga tjänstgöringen (landsbygdens folk är i allmänhet för fattiga för att kunna efterfråga privat vård). I en intressant artikel i senaste numret av tidskriften Latinamerika uppmärksammades en studie som visar att inkomstfördelningen i ett land är av större betydelse för sjukvårdens kvalitet och folkhälsan än BNP per kapita. Länder som har en jämförelsevis jämn inkomstfördelning som t ex Kuba och Costa Rica har både bättre sjukvård och bättre folkhälsa än ett land med högre BNP per capita men extrema inkomstklyftor som Chile. Orsaken är naturligtvis att i det senare landet flockas läkarna kring de rika i städerna för att erbjuda dem privat vård med resultat att det blir mindre medicinsk kompetens över åt landsbygdens folk och sluminvånare i städernas ytterområden.

Biståndsprojekt för att erbjuda fria bostäder åt läkare som vill arbeta på landsbygden kunde kanske börja med de 5000 studenterna från Latinamerikanska läkarhögskolan i Havanna som alla förbundit sig att arbeta i fem år i fattiga områden i sina hemländer när de blir klara med sin utbildning. Något för Sveriges riksdag och SIDA att fundera över?

Björn Blomberg

Fotnot: Jiménez rapport skrevs förra året, men innehållet torde fortfarande vara aktuellt.